VAD SKA JAG GÖRA UTAN ER - IGEN

Att flytta ifrån ön var något av det svåraste och jobbigaste jag någonsin har gjort.
Ingen som inte har flyttat ifrån sin säkerhet, sin familj, sina vänner, sitt jobb, ALLT.
Kommer någonsin förstå det här.
Du kan inte bara gå några steg utanför ditt rum och få krama din Pappa.
Du kan inte åka max 40 min någonstans för att träffa dina närmaste vänner.
Utan minst 7 timmar, max 12 timmar inte förens då får du omfamna någon av dom.
Jag har aldrig mått så dåligt som dom första månaderna i Karlskoga. Jag grät varje kväll.
Jag ville bara hem till Pappa, till mina bästa vänner, till mitt jobb.
 
Alla som känner mig väl vet att min Pappa är mitt allt.
Och den personen som jag älskar mest och betyder mest för mig efter Pappa är Linn.
Om man inte vet det så känner man nog inte mig så väl.
 
Jag har haft en helt jävla underbar sommar.
Jag har fått träffa min Pappa och min allra bästa vän som även är min andra halva nästan varje dag.
Nästan varje dag har ni gett mig lycka, fått mig att skratta, känna mig älskad.
Något som ingen annan kan göra på samma sätt som ni kan.
 
Men snart är det inte långt kvar tills jag måste säga hejdå, ännu en gång.
Det gör så satans jävla ont att tänka att det är snart dags. Mer än halva tiden har gått.
Och jag vill verkligen inte. Jag vill inte tillbaka till Karlskoga efter det här.
Jag klarar inte av det här en gång till. Det är så jävla jobbigt.
 
Jag vill vara kvar här, kolla på film i mitt rum medans jag hör Pappa i vardagsrummet kollandes på Nyheterna.
Att när jag ska sova så sitter min bror i rummet intill och skrattar med sina kompisar i Skype.
Att träffa min bästa vän nästan varje dag efter jobbet även om det är i 10 minuter.
Att träffa en av mina finaste vänner och gå ut och käka och bara umgås.
Jag är så tacksam att jag har er.
 
Jag är såklart tacksam över mina fina vänner i Karlskoga och min släkt i Degerfors.
Men det här är mitt HEM, där jag växte upp, där min familj bor, där mina närmaste och bästa vänner bor.
Ingenting kan slå det, inte ens mitt älskade Karlskoga.
Jag vill inte höra att "det kommer gå bra" när jag flyttar igen.
För jag dör inombords, jag verkligen dör.
Att vara ifrån personerna jag älskar mest av allt i mitt liv är tortyr. Värsta jag vet.
Jag vill vara med dom varje dag, flera timmar per dag. Även om vi inte gör något.
Jag kan sitta i en bil i verkstaden med Pappa och bara småprata, något av det bästa jag vet.
 
Ingen kan förstå hur jag känner för allting, för ni är inte jag.
Jag känner för mycket, mer än vad jag borde. Men det är det som gör mig till mig.
Det är inte så att Karlskoga inte duger för mig, för det gör det. Jag älskar Karlskoga och mina vänner där.
Jag önskar bara att min älskade Pappa och närmaste vänner var där med mig.
 
Att åka ifrån er igen är som att dö om och om igen.
Jag blir inte hel förens jag får vara med er.
 

-

Att se den här bilden gör lite ont.
Hur vi trodde att vi var oförstörbara tillsammans.
Bara det att du förstörde mig och jag sedan förstörde dig.
 
Du hade bara mig, tills du var tvungen att hitta andra.
För tillslut så hade du inte mig kvar.
Vilket slutade bra för oss båda i slutändan.
 
Men jag kommer på något sätt ändå sakna dig, även om du sårade mig djupt.
Jag kan inte låta bli att ibland ångra den dagen jag sa upp min vänskap helt med dig.
Vi båda vet att det var för det bättre.
 
Vi var dom som försvann.
 

-

Ni vet när man verkligen behöver prata med någon och ingen finns där?
Man ringer och ringer medans dom bara klickar eller låter det ringa.
Smsar inte ens och undrar om det var något speciellt.
Då sitter man där, ensam gråtandes i sitt rum.
 
Det värsta med mig är väl när jag väl behöver prata med någon ringer jag bara en gång.
Om personen i fråga inte svarar så känner jag att jag inte värd att lyssna på.
Att jag inte är värd att få tröstas. Jag är inte värd någonting.
Jag hör inte av mig igen om det är något, förutom om det är Linn.
 
Jag visar oftast alltid utåt att jag mår bra hela tiden, men i självaverket så dör jag inombords.
Jag har så svårt för att verkligen vara glad och lycklig.
För det enda jag är glad över är mina få fina vänner och min Pappa.
Allt annat bryr jag mig inte om, det rör mig inte i huvudtaget. Jag skiter i det.
Jag har inget annat att leva för förutom dom.
Om jag inte hade dom så skulle jag inte vilja leva.
Därför är jag så rädd att förlora någon av dom, för jag skulle inte klara av det.
 
Är det för mycket begärt att svara på mig när jag ringer?
Jag mår dåligt hela tiden och att få prata med mina vänner får mig att må bättre.
Därför jag ringer er hela tiden, varje dag för att jag behöver det i min vardag.
Att bara få höra er röst och ert skratt får mig att bli glad.
När ingen svarar på mig och jag inte får höra något av er så går jag under.
Sms skiter jag i för det har ingen stor påverkan på mig, för där kan man skriva vad som helst.
Jag avskyr att smsa för det känns så opersonligt.
 
Oftast så vågar jag inte berätta för någon om jag mår så pass dåligt att jag vill dö.
För jag är rädd att ingen ska svara eller bry sig.
Men jag vet att jag klarar mig, för det har jag gjort i flera år nu.
Försöker alltid se det positivt även om jag gråter varannan natt tills jag somnar.
Den enda som vet är Linn för jag smsar henne hela tiden då och säger att jag älskar henne.
Att jag skulle dö utan henne. 
På något sätt får hon mig oftast lugn igen. Vad skulle jag göra utan dig?
 
Jag vill inte be om hjälp. Jag vill inte visa hur dåligt jag mår.
Vill inte att ni ska veta. Vill inte att ni ska vara oroliga.
Vill inte att ni ska må dåligt för att jag mår skit.
Därför jag aldrig berättar, därför jag håller allt för mig själv och tar på mig andras problem.
 
Nu ska jag äta pizza.

-

Det enda jag vill är att vara med dig.
 
 
Jag känner mig så jävla töntig som mår skit på grund av det här.
Men det får mig bara att inse hur mycket jag tycker om dig egentligen.
Något som jag inte visste förens för någon månad sen.
Jag vill bara träffa dig igen, att få se att du är okej. Att få ha dina armar runt mig igen.
 
Det var länge sen jag kände såhär för någon. Kände knappt såhär för R.
Känslan att åka till Örebro och veta att jag får träffa dig är obeskrivlig.
Jag skiter i hur många parkeringsböter jag får så länge jag får vara med dig.
Du frågade mig om du var värd 2000:-, du är värd mer än så.
 
Ingen vet vad vi har, alla ser bara dom dåliga grejerna med dig.
Fast i själva verket så har du inte gjort något dåligt egentligen.
Bara det att du mår dåligt. Vilket du inte kan hjälpa. Och inte jag heller.
Ingen har behandlat mig så bra som du har gjort egentligen. Har inte mått så bra med någon tidigare.
Att du går upp 07 på morgonen med mig fast du kan sova, bara för att äta frukost med mig gör mig mer kär.
Att du är villig att lyssna på min musik hela natten för att jag ska kunna somna.
Att du köper 8 st burkläsk i olika smaker så jag har något att dricka hos dig.
Att du alltid är ärlig mot mig.
Att du erbjuder dina strumpor när jag har trampat i Poppys kiss med mina.
Att du alltid frågar mig om det är något och kysser min panna.
Att du håller min hand tills du somnar.
Allt det gör mig mer kär.
 
Du mår så dåligt just nu att du inte ens kan höra av dig till mig.
Jag är så kär att jag inte ens blir arg att du inte hör av dig. Blir bara orolig.
Om det var någon annan som gjorde så, så skulle den personen vara long gone.
Men inte du, inte min Hanni.
Enda jag gör är att vänta, vänta på att du ska må lite bättre.
Att du ska orka göra något.
 
Snart har det gått 1 månad sen vi träffades sist. Den där Söndagen du skulle till Adam.
När vi åt frukost tillsammans och kollade på 112 Aina.
Att du totalt glömde bort att du skulle till Adam och var tvungen att skynda dig tillslut.
Den Söndagen jag trodde att jag skulle få träffa dig om bara någon dag igen.
Nu har det snart gått 1 månad sen den Söndagen var.
 
Det enda jag vill är att få veta att du bara mår lite bättre. Bara lite.
Så länge det är lite bättre och inte lite sämre.
Du är en sån underbar person så du förtjänar inte må som du gör.
 
Alla tycker jag är helt jävla dum i huvudet som fortfarande träffar/pratar med dig.
(även fast jag knappt gör det längre)
Dom känner inte dig som jag gör, jag visste att det skulle bli skitjobbigt och svårt.
Och så får det bli isåfall. I alla fall tills du inte känner något i huvudtaget för mig.
För då har jag inget att kämpa för, ifall du känner en gnutta något för mig så kommer jag fortsätta kämpa.
För att du är den jag vill ha. Den enda jag vill ha.

DUBBELMORAL

Något jag avskyr så är det dubbelmoral. Visst att man kan ändra sin åsikt om något.
T.ex. "förstår inte folk som dricker eller röker" men så gör man det sen något år senare.
Fine, det är okej.
 
Men jag kan verkligen inte släppa en grej. Fyfan vad förbannad jag fortfarande är.
När jag berättade om min flytt till mina vänner så reagerade alla olika.
Dom flesta var glada för min skull och förstod varför jag skulle flytta.
Jag ville ju börja om på nytt, något spännande inte lilla Garda och Visby mer.
MEN, det fanns en vän som blev helt radikal.
Försökte få mig att stanna kvar genom att ge mig så sjukt dåligt samvete över att flytta.
Kan nog vara något av det fulaste någon har gjort mot mig.
Det roliga var att personen själv skulle flytta från ön också, några månader senare.
Och då skulle den personen blivit sjukligt arg på mig om jag sa samma sak tillbaka.
 
Jag blev så arg.
Personen skulle föreställa min vän och vara glad för min skull.
Det är klart att man blir ledsen när en vän flyttar.
Men jag då? Jag är utan min bästa vän här. Jag har inte träffat henne på över 1 månad nu.
Jag kan inte träffa mina vänner jag nästan träffade varje dag förut!
Det tar ju förfan hårdare på mig än på någon av mina vänner.
Det var bara JAG som flyttade, men jag flyttade ifrån alla ER.
Jag flyttade ifrån min familj, min vänner, mitt jobb, allt.
 
Och ändå skulle JAG få massa skit och att jag var en dålig vän för att jag flyttade?
Nej fyfan alltså. Skulle aldrig kunna säga dom sakerna jag fick höra till en vän.
Jag kan verkligen inte släppa den här dubbelmoralen. Den är så sjuk.
 
Blir så arg över det här.
Det skulle vara som om Johanna, Julia etc skulle bli skitsura för att jag flyttar hem i Vår.
Jag ska ju förmodligen gå i skola i Småland nästa höst så jag vill flytta hem innan och vara med Pappa.
Jobba lite, sen åka till Thailand i Juli med Linn.
Varför skulle mina vänner bli sura över något som gör mig lycklig?
Förstår inte det. Jag skulle inte bli arg, jag skulle bli ledsen pga saknaden.
 
ÅÅÅH, FÅR JU DAMP PÅ SÅNT HÄR.

-

Det är helt sjukt vad sin egen familj kan såra en så mycket, gång på gång.
Att vissa av dom verkar göra det med flit gör inte så att det känns bättre.
 
Jag vet att jag inte har en riktig familj, men jag önskar att jag hade.
Det är så splittrat så man kanske inte hör något från någon på flera månader.
Jag är glad att jag ska få komma hem till min familj - min Pappa.
Jag älskar honom mest av allt.

02.59

Letar och letar efter din blogg för att se vad du gör nu för tiden.
Letar och letar om du skriver något om mig. Om du har glömt bort mig.
Som du tydligen har gjort, för det enda jag hittar är:

"vi träffas och vi sitter på samma cafe som för ett år sedan
och pratar om kärlekproblem och om framtidsplaner."
- Maj 2010
 
Jag vet inte varför jag gör såhär. Klockan är snart 03.
Men jag kan inte sluta tänka på allt.
Hur du totalt förstörde mig, för att jag sedan förstörde dig.
Men det var det vi behövde för att starta våra riktiga liv.
Utan varandra.
 
Ibland så jag kan bara inte låta bli att tänka på allt, på oss.
Alla nätter hos varandra, alla bilder vi tog, alla cykelturer, allt.
Finns så mycket vi har gjort, men det är bara minnen nu.

TÄNKER TILLBAKA

Tänker tillbaka på alla fina vänner jag har haft genom åren.
Och blir ledsen för att dom inte finns i mitt liv längre.
 
Min fina kompis Rickard skrev:
"du är en bra vän och jag tycker om dig väldigt mycket"
"jag ville bara att du ska veta att jag uppskattar dig"
"jag menar det. nä jag kanske inte säger sånt här men då är det väl dags..?
du förtjänar att höra det så ah.."
Jag vet inte hur han alltid lyckas skriva sånna saker till mig när jag är ledsen.
Jag blev så himla glad av att läsa det han skrev. Tills jag började tänka på en gammal vän.
Det slutade med att jag började tänka på mina andra gamla vänner.
 
Att tänka tillbaka på dom senaste åren och inse hur många vänner man har tappat är läskigt.
Det finns en viss person som alltid kommer vara min bästa killkompis oavsett vad.
Det finns vissa personer som alltid kommer vara en stor del av mina tonår.
Men jag pratar inte med någon av dom idag.
 
Jag tänker tillbaka när jag och min fd bästa vän cyklade runt i Vibble på nätterna.
Satt uppe och pratade, fikade varje Torsdag oavsett vad, drack te, allt möjligt.
På ett sätt är jag glad att vår vänskap tog slut, men jag saknar ändå det som var bra med den.
Hon kommer alltid vara en del av mig vare sig jag vill eller inte.
 
Det gäller även den personen som påminner mig om hela högstadiet. 
Det var vi mot Världen, vi bråkade hela tiden men fann alltid varandra i alla fall.
Vi gjorde allt möjligt tillsammans, vi grät, vi skrattade, allt.
Vi är kaos-systrar och jag kommer nog alltid älska henne.
 
Min bästa killkompis, som jag tyvärr aldrig pratar med längre kommer jag alltid att minnas.
Det var ingen vanlig vänskap, det var en speciell. Som Emma och Dexter minus kärlek då förstås.
Dom senaste månaderna har mycket hänt och jag vill bara berätta att jag behöver honom.
Jag behöver min vän, vi har gått igenom så mycket tillsammans men ändå inget.
När vi hade känt varandra 1 månad så kändes det som 1 år. Så nära var vi.

Det finns vissa vänner man inte behöver prata med varje dag för att veta vart man står.
Jag har 3 sånna vänner, det kan ta veckor innan vi pratar med varandra.
Men när vi väl gör det så är det som om vi pratade igår.

En speciell vän kom och hälsade på mig för några veckor sen, det bästa som hänt mig sen jag flyttade.
Jag tror inte hon anar hur mycket glädje hon gav mig när hon kom hit.
Jag vill bara gråta när jag såg henne kliva av bussen 01.30 på natten på Karlskoga bussstation.
Jag vill bara gråta när jag sa hejdå till henne och lämnade henne vid bussen några dar senare.
Vi kom nära varandra sommaren 2010 på grund av hat mot en viss person.
Vi har haft våra få svackor men alltid haft varandra oavsett vad.
Hon finns alltid där för mig, vad som än händer. Hon tröstar mig när jag är ledsen och gråter.
När jag trodde att min vän var död så var hon den enda som svarade.
När jag fick reda på att min kära vän försökte ta livet av sig var hon den jag ringde och grät för.
När jag någonsin behöver någon, så är det hon som finns där. Även om hon själv mår dåligt.
Hon sätter alltid mig först före hennes problem och jag gör likadant för henne.
Det är så en vänskap ska vara.
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag bryr mig om dig och älskar dig.
 
Jag har en underbar vän, som hjälpte mig så mycket under sista året på gymnasiet.
Jag kan inte tacka dig nog för vad du gjorde för mig genom att bara vara du.
Att vi fann varandra bara sådär helt plötsligt är jag så himla glad över.
Jag har aldrig mått bättre än dom månaderna vi började umgås och då jag umgås med dig.
Även om vi slår varandra, småbråkar, säger elaka saker (på skämt) så är det av kärlek.
Du gör mig så glad på en gång, vad skulle jag ha gjort om vi inte fann varandra?
Jag vet faktiskt inte men jag är så lycklig att vi gjorde det.
 
En annan vän jag har, eller ja man kan kalla henne för en syster eftersom vi är släkt.
Vi har varit vänner sen barnsben och är det fortfarande. Men inte lika nära som förut.
Vi har haft många svackor i vår vänskap, men klarar alltid av det. För vi är starka tillsammans.
Jag vet inte hur många gånger vi har gjort galna saker. För många kanske.
Vi är inte så lika egentligen, men ändå så är vi det.
Vårt band vi har, det är så speciellt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Man kan nästan säga allt egentligen. Dig kommer jag alltid älska, vad som än händer med oss.

Jag har en fin vän här i Karlskoga också. Min bästa vän här.
Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort utan henne i nuläget.
Hon har funnits för mig så mycket och gjort saker ingen annan har gjort för mig.
Ingen vän jag någonsin har haft har kommit hem till mig när jag bryter ihop och vill dö påriktigt.
Men hon gjorde det och jag är så tacksam för det.

Att alla dom här tankarna om mina gamla och nuvarande vänner kunde komma fram bara sådär.
Av ett sms från en gammal nyfunnen vän kunde få mig att tänka så mycket.
Vilket är väl lika bra så jag får tänka på allt och släppa taget om vissa.
För att sedan lägga den energin på mina vänner som finns där för mig.

KÄNNER MIG SÅ VILSEN

Även om jag nästan är konstant omringad av personer här hemma, så är jag ensam.
Jag behöver verkligen UMGÅS med någon varje dag för att inte må dåligt.
 
Jag måste ha någon nära mig, som pratar med mig hela tiden så jag kommer på andra tankar.
Jag tror ingen riktigt förstår hur jobbig den här flytten har varit för mig.
Jag kan inte träffa min familj eller mina vänner jag träffade nästan varje dag längre.
Jag har inga rutiner som jag hade när jag jobbade på Chili. Ingenting.
 
Det värsta är väl att ingen har frågat hur allt har gått/hur jag mår påriktigt.
I och för sig skulle jag ljuga ihop att allt är bra. Även fast jag gråter varannan natt.
Ingen kan förstå vad jag går igenom, särskilt när mina vänner från ön knappt kan höra av sig.
Inte för att jag heller gör det så ofta, men så är det här svårare för mig än dom.
Jag har lämnat allt jag har på ön för ett nytt liv, starta om från början. Det tar tid.

Jag saknar min familj och mina vänner så mycket. Allt har blivit så komplicerat här.
Jag kan knappt prata med dom längre för jag mår bara dåligt för jag saknar dom.
Så jag vill hellre inte prata med dom fast jag verkligen vill det.
Varje gång efter jag och Pappa har lagt på så gråter jag oftast.
Varje gång efter jag och en kompis har lagt på så får jag oftast tårar i ögonen.

Jag orkar inte på så dåligt som jag gör ibland, men ingen förstår.
Jag berättar aldrig för någon om sånt här.
Jag vill inte att mina vänner ska "tycka synd" om mig.
Jag vill hellre förneka allt och låtsas som att allt är bra för att sedan gråta mig till sömns.

Precis så här var det i slutet av trean på Gymnasiet.
Tack och lov hade jag Jakob som stöttade mig och fick mig att må bra.
Jag har nog aldrig mått så dåligt som då. Men nu är det bättre, jag är starkare.
Jag kan klara det här, jag behöver bara kämpa lite till.

So we put our hands up like the ceiling can’t hold us

Det finns så mycket folk inte vet om mig. Dom dömmer mig innan dom vet.
Om någon visste hela historian om mitt liv så skulle inte folk dömma mig som dom gör.
 
Varje dag är mer eller mindre en kamp. Men ingen vet.
Jag är starkare nu än vad jag var förut, men det betyder inte att det inte är jobbigt.
Jag är glad att jag har hittat en ny vän, som jag inte hade i början av förra året.
Han får mig att sluta tänka på allt jobbigt, han får mig att må bra. Men så fort han åker är allt jobbigt igen.

Jag försöker alltid vara glad utåt fast jag inombords aldrig mått sämre.
Därför tror folk att jag mår bra för att det är det enda jag visar.
Ingen vet hur jag egentligen mår för jag berättar aldrig det.
Jag vill inte berätta, jag vill inte att andra ska veta hur dåligt jag mår. 

JAG FÅR TYDLIGEN INTE HA KILLKOMPISAR

Så fort man är vän med en kille, umgås/skriver/pratar med/om honom så får alla något ryck.
"Är ni på g?"
"Håller ni på?"
"Är ni tillsammans?"
"Är han din pojkvän?"
 
NEJ.
Får man inte ha killkompisar?
Så fort någon av mina vänner är med en kille så säger jag inte;
"MEEEN GUUUUD, HÅLLER NI PÅ ELLER?? JOO DET GÖR NI!!!!"
Jag kan driva om det, men jag är inte fullkomligt seriös som andra är.

Låt mig ha killkompisar utan att det ska "vara" något.
Oftast så är mina killkompisar gay, så nej dom är verkligen inte mitt ragg på låång väg.
Lägg ner. Jag blir så iriterrad på sånt. 
 

LIFE SUCKS


NAE MAMEUN IRI ULJEOKHANDE MALHAL SARAM EOPDA ADO GAKKEUM HWALJJAK UTGO SIPEUNDE GYEOTEN AMUDO EOPDA MAYBE I'M MISSING YOU

Den 9:e Oktober så är det 1 år sen vi träffades för första gången.
Första gången jag fick se ditt vackra ansikte på riktigt.
Första gången jag fick vara i din famn.
Första gången jag fick se dig le.
 
Den 17:e Mars var andra gången vi träffades. Helt själva.
Det var även den sista gången vi träffade varandra.
Det kändes inte som om något fanns där, men det kändes som om något fanns där i alla fall.
Särskilt när vi skiljdes åt. Då du tog min hand efter vi kramades och tittade på mig.
Sen gick du till tunnelbanan. Sen dess har vi inte träffats.
 
Den 12:e Maj slutade vi prata med varandra. Ungefär 4 månader sen.
Det känns som om det har gått år sen det hände.
Du är en idiot, jag visste det egentligen. Men jag ville inte inse det.

Jag vet inte varför jag saknar dig ibland.
Jag saknar att vakna till ditt godmorgon-sms.
Jag saknar att somna till ditt godnatt-sms.
Jag saknar att kalla dig tirak och att du kallar mig tirak.
 
Jag vet inte ifall jag är korkad som skickade vänförfrågan på Facebook till dig nyss.
Eller om jag var korkad som tog bort dig från Facebook i somras.

My heart feels this sad but i have no one to talk to
I wanna smile broadly sometime but have no one beside me
Maybe I'm missing you
 

18 ÅR

Det här har varit den sämsta födelsedagen jag någonsin har haft.
Är det inte meningen att det ska kännas annorlunda på ett bra sätt?
 
Jag har tillbringat min födelsedag mestadels ensam.
Satt på mitt rum i någon halvtimme och grät för att knappt någon är här och firar mig.
Sen så har jag räffsat äpplen och plockat päron med Pappa.
Ätit tårta med Pappa, Pernilla, Farmor och Farfar. Men Simon orkade inte vara med oss. Ahapp. Tack.

Ja men det var ju kul.
2 av 5 från min familj kunde tillbringa min födelsedag med mig.
Det känns ju .. bra.

Nej det gör det inte.
Det känns som ingen jävel bryr sig om mig, eller någonsin har gjort det.
Det här är min "största dag som ungdom" och knappt hälften av familjen firar det med mig.
Ja men tack eller något (?!)
Tack så mycket allihopa som inte kom som gjorde min födelsedag till en gråtfest inne på mitt rum. Tack.
 
Nu ska jag äta tårta som ni andra som inte kom inte får äta.
SYND FÖR ER.

IT'S BEEN YEARS

Det har gått flera år sen jag såg ett leende på ditt ansikte som jag har skapat.
Det har gått flera år sen jag kramade dig på riktigt.
Det har gått flera år sen vi skrattade tillsammans.
Det har gått flera år sen vi drack te tillsammans. 
Det har gått flera år sen vi gick på Visbys gator och inte brydde oss om någon.
Det har gått flera år sen vi alltid sågs på stan och gick till Ringduvan varje Torsdag.


Det har gått 3 år sen jag avslutade allting.

JAG HATAR MITT LIV

Jag har ont i hela kroppen.
Jag har ont i huvudet som bara fan.
Jag vill bara dö. :@
 
Jag hatar att vädret ska vara såhär, det är så sjukt jävla jobbigt.
Nu ska jag fan sova. Fan ta mitt liv.
Xoxo Kampo ;*

JAG FÖRSTÅR INTE MIG PÅ MIG SJÄLV IBLAND

Jag förstår inte varför jag ska sitta och ha emo perioder.
Vad är grejen med det?

Det är inte så att det är kul att sitta och grina över meningslösa saker.
Det är över och har varit över i 1 månad nu.
Det kommer aldrig bli något och jag vill egentligen inte det.
Men jag vill fortfarande se vad som skulle ha hänt.
Jag orkar inte mig själv ibland, jag är så jävla jobbig.

Usch.

JAG BLIR RÄDD



Vem fan är det här? Jag blir ärligt talad rädd.
Varför i hela helvetet skriver man sånna här saker? Blockade den här människan nu.
Åååh, blir så äcklad. :(

Jag tycker inte att det är en stor grej att jag inte strycker över etc.
Eftersom att personen inte använder sitt riktiga namn någonstans.

HAR VISSA PERSONER HJÄRNA ELLER INTE?

Det är en sak jag verkligen undrar. Har verkligen ALLA en hjärna?
För det verkar inte som det.


En sak jag stör mig på väldigt mycket:
Min vän som jag har känt ett bra tag och vi har ett "förflutet" eller något. Vet inte vad man ska kalla det.
Han hälsar inte på mig längre och kan inte svara på mig när jag skriver till honom.
MEN, han kan krama Linn som han har pratat med x antal gånger men aldrig pratat med henne irl.
ALLTSÅ VAAA?! Hur tänker du människa? Jag förstår verkligen inte.
Vad i helvete har jag gjort för att inte förtjäna att få svar av dig?

En andra sak jag stör mig på väldigt mycket
:
När folk inte förstår vad nej betyder.
På Nationaldagen träffade jag en typ vän. Vi känner inte varandra så bra.
Men vi håller på och blir vänner typ, om ni förstår vad jag menar!
Han satt och höll armen om mig och pussade mig på kinden.
Jag gjorde ingenting för att "bjuda in" honom till det. Så back off.
Sen helt random pussar han mig och jag puttar bort honom och han försöker fortfarande.
Så säger jag att vi bara är vänner inget mer så blir han emo. När vi säger hejdå försöker han få en puss iallafall. VET DU INTE VAD BARA VÄNNER BETYDER? NO KISSING HERE.
Får senare ett sms där det står "Ok. Men jag vill ha ett förhållande med dig snart för jag tycker om dig :*"
Okej, så bra svenska var det ju inte. Jag var snäll och gjorde så folk förstår vad denna människa skrev.
Det roliga är att innan jag fick det smset hade jag skrivit "Vi är BARA vänner, inget annat".
Mindfuck, jag blir rädd.

En tredje sak jag stör mig på väldigt mycket:
När man har mage att playa någon i 8 månader för att sedan hitta en ny bara någon dag.
Jag förstår verkligen inte det.
Vi var praktiskt sätt tillsammans, bara att det inte var officiellt.
MEN NEEEEEEJ, jag är inte värd nog att bli "dumpad" på ett snällt sätt.
Utan att du ska börja hålla på med någon annan och efter några veckor ska du bli tillsammans med henne.
Hur länge har ni känt varandra egentligen? En månad innan det här skrev du att du älskar mig.

Jag orkar inte med alla hjärndöda människor. Mesta dels killar och invandrare.
(No offense till invandrare, syftar mest på dom tre jag har skrivit om nu. Inga andra.)
Jag har varit på så himla dåligt humör idag på grund av dessa tre människor.
VAD GÖR NI I MITT LIV?! Förutom den tredje, han finns bara i mitt facebook-liv.
Stick.

Detta kan nog vara det längsta inlägget jag har gjort som är seriöst.
Ingen kommer läsa det här och det är nog lika bra.
Xoxo arg_kampo94 ;*

HOW DARE YOU

Den här låten beskriver exakt ALLT jag känner för Max!
Tänkte skriva "en person" först, men dom flesta vet vem jag menar. Inklusive han. :)

Kul att ni har varit tillsammans i över 1 månad.
Grattis ditt jävla äckel, hoppas hon krossar dig. :)


YEAH!
Yeah HA!
SI SI SISTAR
(brave sound)

Why are you playing these games (WHY)

(Why are you playing these games) (FOOL)
Why are you playing these games (STUPID)
(Why are you playing these games)

Keep our head up cuz we’re mighty Sistar (YEAH)

You have just blown your chance
I’m sorry sorry mister
Keep our head up to the sky (YEAH)
Cuz we’re mighty Sistar (HA)
hanbeon deo SISTAR SISTAR
We’re mighty SISTAR

I don’t wanna think about the past we had together

But the memories keep coming back into my head
Oh what should I do
I keep thinking about you all day
I just want to forget about them now
Painful times and good bye
I don’t cry cry

I absolutely just want to let it go,

So, go away now
My life was perfectly fine without you
So go on and leave
I’m gonna be just fine
Get out of my life
I don’t want to see you again
Just get out of my life

I’m getting really mad

Why do you always try to play me
My head hurts from all your lies
I’m getting really mad
Can’t believe I wasted my time
Baby, I can’t stand this
You’re just intolerable, yeah

Ba ba ba baby

Who do you think you are?
Ba ba ba baby
What do you think you’re doing?
Ba ba ba baby
Who do you think you are?

I will make sure that you feel all the pain I feel right now


Stop trippin’, you’re the one who played with me, keep slippin’

(Cause I’m a pimp)
You’re seeing me
But you still act like a free man, you’re such a player
“Lady, lady, lady” you are the, are the, are the
Number 1 cheater, don’t you know
I hate you
But why does my mind always think of you

I absolutely just want to let it go so

Go away now
My life was perfectly fine without you
So go on and leave
I’m gonna be just fine
Get out of my life
Source: LYBIO.net
I don’t want to see you again
Just get out of my life

I’m getting really mad

Why do you always play with me
My head hurts from all your lies
I’m getting really mad
Can’t believe I wasted my time
Baby, I can’t stand this
You’re just intolerable, yeah

Ba ba ba baby

Who do you think you are?
Ba ba ba baby
What do you think you’re doing?
Ba ba ba baby
Who do you think you are?

I will make sure that you will

feel all the pain I feel now

Remember when you said you loved me

Remember how I fell into your trap
I’m no longer that foolish girl now so
Forget you, forget you
You make me so mad that I can’t think

A ONE TWO THREE FOUR

(OH WOOW OH WOW WOW)
Keep our head up cuz we’re mighty Sistar (YEAH)
You just blow your chance
I’m sorry sorry mister
Keep our head up to the sky (YEAH)
cuz we’re mighty Sistar (HA) (OH WOW)
hanbeon deo SISTAR SISTAR
We are mighty SISTAR

Tidigare inlägg
RSS 2.0