-

Jag vet inte vad jag ska göra när du går bort.
Min fina Farfar.
 
Jag kom ihåg när jag var liten och du skjutsade hem mig, vi stannade alltid i bilen ett tag när vi var framme. Du bad mig öppna handsfacket och där i fanns en chokladkaka.
Vi satt alltid och åt en bit eller två tillsammans. Och jag fick inte berätta för någon, särskilt inte Pappa.
Det var vår hemlighet.
Det var inte förens några veckor sen jag berättade det för Pappa och vi skrattade åt vår hemlighet.
Tänk att jag höll det så länge haha. 
 
Jag kommer ihåg ett sommarlov då du gjorde om verandan. Du väckte mig 07-08 VARJE DAG på sommarlovet. Jag blev galen!! Men jag kommer ihåg att så fort jag gick till fönstret och du vinkade till mig så gjorde det inget.
Jag skulle göra allt för att få tillbaka det igen. 
 
Jag kommer ihåg alla helger jag kom hem från stugan och du gick direkt in till mitt rum på lördagskvällen. Du ville såklart ha raden till V75. Vi satt alltid och pratade en stund då.
Jag önskar det kunde hända igen.
 
Du är en av dom väldigt få i släkten som aldrig har behandlat mig annorlunda eller illa.
Jag har alltid varit Jossan för dig. För det märks väldigt väl på släkt-tillfällen att alla är annorlunda mot mig.
Men det har aldrig du varit. Aldrig någonsin.
 
Jag önskar att jag kom ut i köket och du satt där med en kopp kaffe och pratade med Pappa som förut.
Att jag kommer in och säger "Hej Farfar" och du svarar "Tjenna Jossan". Så går jag fram och klappar dig på huvudet eller gör en tuppkam på dig som jag alltid har gjort.
 
Men det är bara att inse att inget av det ovanstående kommer hända igen.
Det suger så fruktansvärt mycket. För du är den bästa Farfarn man kan ha.
 
Jag är glad att jag kom ner hit och stannade så länge som jag har gjort.
För jag har fått vara med dig.
I början så var allt helt okej, men nu är det jättedåligt. Och jag är så rädd.
Rädd att du ska gå bort.
När jag var i Karlskoga och du sa i telefon "när kommer du hem? jag längtar efter dig" så ville jag gråta.
Pappa har berättat att du hade frågat efter mig varje dag sen jag hade åkt.
 
Det här är nog det värsta jag någonsin har varit med om.
Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit den senaste veckan.
 
Jag älskar dig Farfar. ♥
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0