DEN DÄR

Ni vet den där personen man inte kan leva utan?
Man skulle gå i tusen bitar om den försvann och inte kunna andas. 
 
Jag har en sån person, min bästa vän.
Jag kommer ihåg första gången vi umgicks när vi gick i sjuan.
Vi åt vitlöksbröd hemma hos mig och kollade på Hannah Montana när Dolly Parton var med.
Jag trodde aldrig då att du skulle vara min bästa vän 2 år senare and still going strong.
 
Så många underbara minnen jag har med dig. Det är helt sjukt.
Vi pratade om några igår och bara skrattade.
♥ När vi cyklade från Mamma till Maxi för att köpa B&J.
När vi påvägen hem sa att jag skulle ta läsken för dom gick emot cykelhjulet. Vi skulle bara cykla över gatan sen skulle vi byta. Och precis i mitten av gatan så ramlar en ut och exploderar.
Haha, alltså jag skrattar så mycket när jag tänker på våra minnen.
♥ När vi fick för oss att vara skogsmullar och gick till en skog och bara pratade.
Hur vi sen rullade och gjorde kullerbyttor i gräset vid någons hus. För att sen gå till Willys för att köpa en engångsgrill för vi fick för oss att grilla utanför stugan.
♥ När vi hade picknick i regnet vid skolan och bara satt och pratade. För att sedan springa ut i bikinis i regnet när vi kom hem och sen badade vi och kastade vatten på varandra i badrummet.
♥ När vi cyklade omkring i Garda sommarlovet till gymnasiet och pratade om hur vi inte var redo för att bli äldre.
♥ När vi bodde tillsammans första veckan av gymnasiet hos mig och gjorde lasange och jag råkade säga "HAN ÄR SÅ SÖÖÖT" om min hyresvärd som nyss kom förbi och vi inser att fönstret är öppet och han förmodligen hörde mig.
♥ När vi hittade "vår plats" i Garda, satt där hur länge som helst, pratade om allt och inget, tog ett äventyr till en "ö" som vi kallade det. Men det var så högt gräs där så du faceplantade rakt ner i marken och jag började asgarva.
♥ Alla gånger vi har haft myskvällar i husbilen och kollat på Fredagen den 13e varje gång, varav en gång vi satt utanför i soffan och pratade om allt, livet, politik, kärlek, religion. Allt. Tills det blev morgon, tills solen gick upp.
♥ När vi satt vid vår gamla skola och åt upp ett helt paket med piggelin och mådde illa sen.
♥ När vi gick i sjuan på SO lektionen när jag skrev "niggaballs" med en spritpenna på din arm och du var jätterädd för mig. Vilket fortfarande är skitkul.
♥ När det bara var du, jag och Pappa som satt i köket och firade min födelsedag med smörgåstårta.
♥ När du skulle ta hand om hästarna och jag stannade inne för att baka kladdkaka till oss. Varav det tog dubbelt så lång tid för jag hittade inget i ert kök så ringde dig hela tiden och frågade..
♥ När jag släppte min patte på ditt huvud i ert kök. HAHAHA, så jävla roligt.
♥ Och vi får inte glömma det bästa, när du ville ha Sofijah låtar på msn och vi började bråka vem som mådde mest dåligt och vems mormor/farmor som var mest elak mot en. Alltså.... dör.

Jag kan fortsätta hur länge som helst, listan är redan lång.
Men jag har hur många minnen mer än dom med dig. Och dom blir bara fler.
 
Jag är så rädd att jag en dag ska förlora dig, att du inte ska älska mig längre.
För jag vet ärligt inte hur jag i huvudtaget skulle fungera utan dig.
Jag har förlorat många vänner, men om jag skulle förlora dig på något sätt.
Så skulle jag inte klara av det. För du är min bästa vän.
Min allra bästa vän, du har alltid funnits där.
 
Du vet exakt hur du ska hantera mig beroende på mitt humör.
Om jag bryter ihop så vet du hur du ska göra för att få mig att må bättre.
När jag är så jävla arg så lyckas du alltid säga något som får mig att skratta.
När jag är ledsen är du den första jag ringer, du är den jag ringer och gråter till.
När jag trodde att Ameen var död, var det du som svara och tröstade mig.
När jag berättade att min nära vän försökte ta livet av sig, så ringde jag dig först av alla. Och bara grät.
Det spelar ingen roll vad som händer, så är du alltid den första jag ringer.
 
Jag vet att jag är skitjobbig och ringer dig stup i kvarten hela tiden.
Men det är det enda sättet för mig att vara nära dig.
Även om det bara är jag som tycker jag är jobbig men i alla fall.
Och jag vet hur mycket du hatar när jag driver med dig, att jag är arg/ledsen/besviken på dig.
Jag gör det så ofta för att jag hoppas du ska fatta en dag.
Men det gör du inte, och det är det som är så fint med dig.
För om det skulle komma till kritan att jag var seriös så skulle inte du skämta om det.
Jag ska försöka sluta med att göra så, men du vet hur kul jag tycker det är.
Även om du kanske blir ledsen (vilket inte är meningen i huvudtaget) men du vet hur jag är.
 
Skulle du ens kunna ana första dan i sjuan att vi skulle vara bästa vänner idag?
Att det har gått så lång tid, att det har varit du och jag så länge.
Jag är så himla glad att vi fann varandra på det här sättet.
Tack så himla mycket "Siw" att du var en idiot och förde oss tillsammans.
För jag vet inte vart jag skulle ha varit idag om jag inte hade min bästa vän.
 
Om mindre än en vecka så ska jag äntligen få träffa dig igen, det har gått FEM MÅNADER.
Alltså fem jääävla månader utan dig, det är ju helt sjukt.
Jag längtar så himla mycket tills jag får krama dig, tills vi kan prata om allt möjligt igen.
Jag vet att mycket har förändrats genom åren, både du och jag.
Men vi förändras tillsammans, till något bättre.
 
All I need in this life of sin, is me and my girlfriend.
Jag älskar dig, Linn. ♥
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0