-

Det enda jag vill är att vara med dig.
 
 
Jag känner mig så jävla töntig som mår skit på grund av det här.
Men det får mig bara att inse hur mycket jag tycker om dig egentligen.
Något som jag inte visste förens för någon månad sen.
Jag vill bara träffa dig igen, att få se att du är okej. Att få ha dina armar runt mig igen.
 
Det var länge sen jag kände såhär för någon. Kände knappt såhär för R.
Känslan att åka till Örebro och veta att jag får träffa dig är obeskrivlig.
Jag skiter i hur många parkeringsböter jag får så länge jag får vara med dig.
Du frågade mig om du var värd 2000:-, du är värd mer än så.
 
Ingen vet vad vi har, alla ser bara dom dåliga grejerna med dig.
Fast i själva verket så har du inte gjort något dåligt egentligen.
Bara det att du mår dåligt. Vilket du inte kan hjälpa. Och inte jag heller.
Ingen har behandlat mig så bra som du har gjort egentligen. Har inte mått så bra med någon tidigare.
Att du går upp 07 på morgonen med mig fast du kan sova, bara för att äta frukost med mig gör mig mer kär.
Att du är villig att lyssna på min musik hela natten för att jag ska kunna somna.
Att du köper 8 st burkläsk i olika smaker så jag har något att dricka hos dig.
Att du alltid är ärlig mot mig.
Att du erbjuder dina strumpor när jag har trampat i Poppys kiss med mina.
Att du alltid frågar mig om det är något och kysser min panna.
Att du håller min hand tills du somnar.
Allt det gör mig mer kär.
 
Du mår så dåligt just nu att du inte ens kan höra av dig till mig.
Jag är så kär att jag inte ens blir arg att du inte hör av dig. Blir bara orolig.
Om det var någon annan som gjorde så, så skulle den personen vara long gone.
Men inte du, inte min Hanni.
Enda jag gör är att vänta, vänta på att du ska må lite bättre.
Att du ska orka göra något.
 
Snart har det gått 1 månad sen vi träffades sist. Den där Söndagen du skulle till Adam.
När vi åt frukost tillsammans och kollade på 112 Aina.
Att du totalt glömde bort att du skulle till Adam och var tvungen att skynda dig tillslut.
Den Söndagen jag trodde att jag skulle få träffa dig om bara någon dag igen.
Nu har det snart gått 1 månad sen den Söndagen var.
 
Det enda jag vill är att få veta att du bara mår lite bättre. Bara lite.
Så länge det är lite bättre och inte lite sämre.
Du är en sån underbar person så du förtjänar inte må som du gör.
 
Alla tycker jag är helt jävla dum i huvudet som fortfarande träffar/pratar med dig.
(även fast jag knappt gör det längre)
Dom känner inte dig som jag gör, jag visste att det skulle bli skitjobbigt och svårt.
Och så får det bli isåfall. I alla fall tills du inte känner något i huvudtaget för mig.
För då har jag inget att kämpa för, ifall du känner en gnutta något för mig så kommer jag fortsätta kämpa.
För att du är den jag vill ha. Den enda jag vill ha.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0