Jag är så trött på det här

Jag blir så fruktansvärt ledsen på vissa av mina vänner.
Jag finns ALLTID där om det är något. Alltid.
Även om personen inte förtjänar det egentligen.
Men det är bara några få som ALLTID finns där för mig. 
 
Jag avskyr att man bara finns där för man själv vet att man kommer behöva det om någon vecka. Och inte för vännens skull.
Det är riktigt vidrigt. Jag berättar nästan aldrig när jag mår dåligt. För att inte ge en börda till mina vänner.
Men när jag väl säger att jag behöver prata om något som personen i fråga VET att jag mått dåligt över och personen skiter i mig och är otrevlig.
 
Vem fan har funnits där för dig i flera månader så fort DU har mått dåligt? JAG.
Bara för att du har mått bra dom senaste månaderna betyder inte det att jag gör det.
Och när jag faktiskt berättar för dig att jag behöver prata. GÖR TID.
Precis som jag har gjort tid för dig.
 
Mina vänner vet att jag alltid ställer upp. 
Men känns nästan som jag inte borde göra det längre.
För vissa av dom kan aldrig ställa upp för mig. 
 
Jag blir riktigt ledsen över det här.
Jag orkar inte lägga så mycket energi på alla mina vänner längre på grund av sånt här.
För jag orkar inte gå igenom det en till gång.
För det suger riktigt jävla hårt. 
 
Jag vill aldrig någonsin känna såhär igen.
Bortglömd och bortvald. När jag några månader senare behöver stöd. Som jag gett dig i flera månader.
Jag kommer vara noggrann när jag väljer vilka jag vill ha nära mig och inte.
Jag har mig själv att tänka på i första hand, men dom som känner mig vet att jag aldrig gör det.
För dom vet att min Pappa och mina vänner är mitt allt.
 
Kom inte tillbaka när du har börjat må dåligt igen om du nästan praktiskt sett har skitit i mig i månader. Inte svarat på mig, skitit i mig när jag har sagt att jag behöver dig. Och du sa att jag var en av dom bästa vännerna du har.
BULLSHIT.
Blir så trött på det här. Jag orkar inte mer.
 
Jag är så glad av dom få vännerna jag faktiskt har som alltid finns där. Som inte skiter i mig. 
Ni är underbara. Tack för att ni finns.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0