Vila i frid vännen.

Jag kommer aldrig glömma första gången jag träffade dig. I en stuga i Vibble för flera år sen när vi gick på högstadiet.
Redan då blev vi som vänner. 
Smsade ofta och träffade varandra då och då på stan.
 
Jag kommer alltid att komma ihåg första dan på gymnasiet när du och Anton kom in i klassrummet och sa "Yes!! Kampo går också här!".
Vi hängde hela tiden efter det tills både du och Anton valde att hoppa av.
Saknade dig hela tiden då, vem skulle jag krama när jag kom till skolan? Vem skulle fråga "vart är ladyboyn någonstans?" när jag inte var där.
Och om jag saknade dig då så kan du tänka dig hur mycket jag saknar dig nu.
 
För nu kommer jag aldrig få krama dig igen, aldrig få skratta med dig igen och aldrig få se dig igen. 
 
Jag träffade dig senast i somras på båten och vi hann bara hälsa på varandra snabbt innan jag var tvungen att gå ner till bilen. Jag visste inte då att det var sista gången jag skulle få träffa dig. 
Jag ångrar att jag inte kramade dig, att jag inte frågade vad du gör nu för tiden, istället skyndade jag mig ner till bilen. 
 
Vila i frid Simon, hoppas du har det bra där uppe. ❤
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0