TÄNKER TILLBAKA

Tänker tillbaka på alla fina vänner jag har haft genom åren.
Och blir ledsen för att dom inte finns i mitt liv längre.
 
Min fina kompis Rickard skrev:
"du är en bra vän och jag tycker om dig väldigt mycket"
"jag ville bara att du ska veta att jag uppskattar dig"
"jag menar det. nä jag kanske inte säger sånt här men då är det väl dags..?
du förtjänar att höra det så ah.."
Jag vet inte hur han alltid lyckas skriva sånna saker till mig när jag är ledsen.
Jag blev så himla glad av att läsa det han skrev. Tills jag började tänka på en gammal vän.
Det slutade med att jag började tänka på mina andra gamla vänner.
 
Att tänka tillbaka på dom senaste åren och inse hur många vänner man har tappat är läskigt.
Det finns en viss person som alltid kommer vara min bästa killkompis oavsett vad.
Det finns vissa personer som alltid kommer vara en stor del av mina tonår.
Men jag pratar inte med någon av dom idag.
 
Jag tänker tillbaka när jag och min fd bästa vän cyklade runt i Vibble på nätterna.
Satt uppe och pratade, fikade varje Torsdag oavsett vad, drack te, allt möjligt.
På ett sätt är jag glad att vår vänskap tog slut, men jag saknar ändå det som var bra med den.
Hon kommer alltid vara en del av mig vare sig jag vill eller inte.
 
Det gäller även den personen som påminner mig om hela högstadiet. 
Det var vi mot Världen, vi bråkade hela tiden men fann alltid varandra i alla fall.
Vi gjorde allt möjligt tillsammans, vi grät, vi skrattade, allt.
Vi är kaos-systrar och jag kommer nog alltid älska henne.
 
Min bästa killkompis, som jag tyvärr aldrig pratar med längre kommer jag alltid att minnas.
Det var ingen vanlig vänskap, det var en speciell. Som Emma och Dexter minus kärlek då förstås.
Dom senaste månaderna har mycket hänt och jag vill bara berätta att jag behöver honom.
Jag behöver min vän, vi har gått igenom så mycket tillsammans men ändå inget.
När vi hade känt varandra 1 månad så kändes det som 1 år. Så nära var vi.

Det finns vissa vänner man inte behöver prata med varje dag för att veta vart man står.
Jag har 3 sånna vänner, det kan ta veckor innan vi pratar med varandra.
Men när vi väl gör det så är det som om vi pratade igår.

En speciell vän kom och hälsade på mig för några veckor sen, det bästa som hänt mig sen jag flyttade.
Jag tror inte hon anar hur mycket glädje hon gav mig när hon kom hit.
Jag vill bara gråta när jag såg henne kliva av bussen 01.30 på natten på Karlskoga bussstation.
Jag vill bara gråta när jag sa hejdå till henne och lämnade henne vid bussen några dar senare.
Vi kom nära varandra sommaren 2010 på grund av hat mot en viss person.
Vi har haft våra få svackor men alltid haft varandra oavsett vad.
Hon finns alltid där för mig, vad som än händer. Hon tröstar mig när jag är ledsen och gråter.
När jag trodde att min vän var död så var hon den enda som svarade.
När jag fick reda på att min kära vän försökte ta livet av sig var hon den jag ringde och grät för.
När jag någonsin behöver någon, så är det hon som finns där. Även om hon själv mår dåligt.
Hon sätter alltid mig först före hennes problem och jag gör likadant för henne.
Det är så en vänskap ska vara.
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag bryr mig om dig och älskar dig.
 
Jag har en underbar vän, som hjälpte mig så mycket under sista året på gymnasiet.
Jag kan inte tacka dig nog för vad du gjorde för mig genom att bara vara du.
Att vi fann varandra bara sådär helt plötsligt är jag så himla glad över.
Jag har aldrig mått bättre än dom månaderna vi började umgås och då jag umgås med dig.
Även om vi slår varandra, småbråkar, säger elaka saker (på skämt) så är det av kärlek.
Du gör mig så glad på en gång, vad skulle jag ha gjort om vi inte fann varandra?
Jag vet faktiskt inte men jag är så lycklig att vi gjorde det.
 
En annan vän jag har, eller ja man kan kalla henne för en syster eftersom vi är släkt.
Vi har varit vänner sen barnsben och är det fortfarande. Men inte lika nära som förut.
Vi har haft många svackor i vår vänskap, men klarar alltid av det. För vi är starka tillsammans.
Jag vet inte hur många gånger vi har gjort galna saker. För många kanske.
Vi är inte så lika egentligen, men ändå så är vi det.
Vårt band vi har, det är så speciellt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Man kan nästan säga allt egentligen. Dig kommer jag alltid älska, vad som än händer med oss.

Jag har en fin vän här i Karlskoga också. Min bästa vän här.
Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort utan henne i nuläget.
Hon har funnits för mig så mycket och gjort saker ingen annan har gjort för mig.
Ingen vän jag någonsin har haft har kommit hem till mig när jag bryter ihop och vill dö påriktigt.
Men hon gjorde det och jag är så tacksam för det.

Att alla dom här tankarna om mina gamla och nuvarande vänner kunde komma fram bara sådär.
Av ett sms från en gammal nyfunnen vän kunde få mig att tänka så mycket.
Vilket är väl lika bra så jag får tänka på allt och släppa taget om vissa.
För att sedan lägga den energin på mina vänner som finns där för mig.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0