So we put our hands up like the ceiling can’t hold us

Det finns så mycket folk inte vet om mig. Dom dömmer mig innan dom vet.
Om någon visste hela historian om mitt liv så skulle inte folk dömma mig som dom gör.
 
Varje dag är mer eller mindre en kamp. Men ingen vet.
Jag är starkare nu än vad jag var förut, men det betyder inte att det inte är jobbigt.
Jag är glad att jag har hittat en ny vän, som jag inte hade i början av förra året.
Han får mig att sluta tänka på allt jobbigt, han får mig att må bra. Men så fort han åker är allt jobbigt igen.

Jag försöker alltid vara glad utåt fast jag inombords aldrig mått sämre.
Därför tror folk att jag mår bra för att det är det enda jag visar.
Ingen vet hur jag egentligen mår för jag berättar aldrig det.
Jag vill inte berätta, jag vill inte att andra ska veta hur dåligt jag mår. 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0